Ett välkänt faktum vid det här laget är att afrikaner är urdåliga på att hålla tiden. African time som vi kallar det, säger de att man ska mötas vid en viss tid så kan man räkna med att folk börjar droppa in tidigast 40 min senare. I lördags lärde vi oss att detta även gäller för större tillställningar som bröllop. Bröllopet skulle börja halv fyra, så kvart över tre kom Mathias och hämtade oss och vi var på the restoration centre ca 10 min senare.
Satte oss på stolarna som var framställda, och väntade. Och väntade. Och väntade. Gästerna är inte med på ceremonin i kyrkan, utan bara på mottagningen senare, så det var brudparet som skulle komma från kyrkan vi väntade på. I ca 4 timmar. Det mest spännande som hände var att Henry (son till en av lärarna) som satt i mitt knä kissade ner sig. Och därmed även mig. Mysigt.
Men vad gör man, bara att försöka tvätta av min kjol lite, och byta byxor på honom. Sen satt vi där och väntade igen. Vid sju-tiden gav vi upp, då hade det börjat regna och bli mörkt så vi åkte hem igen. Så det blev inget afrikanskt bröllop för oss. Men man kan ju inte annat än att skratta åt det. TIA. Vi fick ju en riktigt afrikansk upplevelse ändå, för det känns ju som att det är nästan enda stället där detta skulle kunna hända haha.
Idag har inte heller vart jättespännande, vart på the restoration centre och gjort smycken i flera timmar. Några örhängen och ett halsband är klara, hur fina som helst. Glömde tyvärr att ta bilder, men gör det imorgon när vi fortsätter så ni får se! Annars händer inte så mycket här, allt rullar på som vanligt.
De flesta som var i Kenya förra veckan kom tillbaka nu i helgen, så det är kul. Inte så himla dött på hotellet längre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar