Dagarna flyter på här i Masaka, jag vet fortfarande inte exakt vad det är jag ska göra men jag hänger med på HIV/Aids projektet samtidigt som jag försöker få fram någon slags struktur på det hela. Eftersom nästan alla har vart magsjuka de senaste dagarna har allt stannat av lite, så vi har mest slappat. De flesta börjar må bättre nu, och jag hoppas att jag inte ska bli sjuk!

Igår skulle jag och några till iallafall gått till sjukhuset här i Masaka. De skulle hämta oss vid ett, och så skulle vi gå dit. Fast vi visste inte vad vi skulle göra där. Så hela morgonen spenderades läsandes och hängandes på hotellets terass. Vid halv två hade de fortfarande inte kommit och vid det laget var vi rejält uttråkade. Kvart över två kom de till slut och vi gick till sjukhuset, barnavdelningen. Väl där fick vi veta att vi skulle ställa lite frågor. Jaha...om vad? Vi fick improvisera lite, blev mest frågor om varför de var där, hur länge de hade vart där och om de tyckte att något kunde förbättras. Själva besöket gav väl inte direkt jättemycket eftersom vi var väldigt oförberedda, men det var intressant att se ett afrikansk sjukhus. Vid ingången och i korridorerna satt och låg människor i väntan på att få komma in, såg ungefär ut som den typiska bilden man har av ett afrikanskt sjukhus. Folk har kommit långt ifrån för att ta sig dit, och det finns bara sängar för barnen så föräldrarna sover på betonggolvet för att kunna ta hand om dem. De flesta var där pga malaria, och eftersom många inte vet att de måste söka vård snabbt, eller ens har möjlighet att ta sig till sjukhus hade sjukdomen i vissa fall gått så långt att barnen var förlamade, med utvecklingsstörningar. Hemskt att se, och det är uppenbart att det behövs mer utbildning och spridning av information om malaria.

När vi kom tillbaka hängde jag med några andra till en skola för att spela fotboll med barnen. De älskar när man tar kort på dem, och så fort man har tagit ett så vill de titta på det. "Let me see, let me see". Och så skrattar de jättemycket när de får se det. Killarna spelade fotboll med pojkarna, och jag blev ivägdragen för att spela netball, typ basket, med tjejerna. De är så himla söta och det var en jätterolig eftermiddag.

Nu ska vi jobba lite med ett informationshäfte som vi tycker behövs för att skicka ut till volontärer innan de kommer hit, med specifik information om Masaka och Milechild och inte bara om Kampala som det som vi fick var.
Här kommer lite bilder också :) enjoy.

Där vi bodde i Kampala.

Skolan vi besökte igår