Borta bra men hemma bäst (?)

Nu är jag hemma igen. Både skönt och ledsamt på samma gång. Saknar redan Uganda och alla underbara människor där. Men jag ser fram emot att vara hemma (även om det bara är i 10 dagar) och träffa alla här också!

Det har varit 8 otroliga veckor, med många minnen för livet och mängder av erfarenheter rikare. Det har bara gett mig ännu mer lust att resa och jag hoppas jag kommer tillbaka till Uganda någon gång. Men först är det andra delar av Afrika och världen som lockar.

Så det är slut på bloggandet för denna gången, men jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan det bär av på nya äventyr!

Natsumi, jag och Yukie med några av barnen!

Inte nog med att jag hade en äcklig grej på min tå, utan jag fick även feber i lördags kväll. Har ätit ipren hela helgen, vilket har hjälpt hyfsat men i söndags kväll frös jag så att jag skakade. Och då menar jag skakade, har aldrig känt något liknande, kunde knappt hålla i grejer för att jag skakade så mycket. Så jag tänkte att det är ju lika bra att nämna det för läkaren också. Gick dit igår morse, var där ca 20 min innan de öppnade så jag var först i kön. Och som jag misstänkte, så var det malaria. Super. Och grejen på min tå var en parasit, som de tog bort med hjälp av en nål och en skalpell. Kände dock ingenting som tur var, eftersom huden som täckte över den var död. 

Jag som HATAR insekter var ju inte direkt glad över att ha en under huden, och det blev inte direkt bättre när sjuksköterskan som tog bort den kommenterade "oh, it's a really big one". Awesome. De fick iallafall bort den (hoppas jag) och jag fick dessutom malariamedicin och paracetamol. Så för tillfället tar jag 14 tabletter om dagen. Också ett roligt sätt att spendera sista dagarna här. Låg mest i sängen igår, och som tur var har jag världens bästa kompisar här som fixade lunch och allt jag behövde från marknaden. Kände mig dock bättre efter lite vila, och nu mår jag riktigt bra så länge jag tar febernesättande. Bara lite yrsel då och då. Hade faktiskt väntat mig att malaria skulle vara allvarligare. 

Sista kvällen här idag, och sen har jag nästan hela dagen imorgon också. Har hyrt en taxi som ska hämta upp mig vid halv sju och köra mig till flygplatsen. 

Fast för tillfället vill jag verkligen  inte åka hem. Hade helst stannat iallafall en vecka till, men det ska samtidigt bli skönt att komma hem också. Det första jag ska göra är att ta en varm dusch! 

Så imorgon blir det till att fixa klart med smyckena jag ska ta med mig, lämna lite kläder som jag inte ska ta med mig hem, och myggnät, till the restoration centre och säga hejdå till alla. Snyft.

På torsdag är äventyret slut för denna gången, och jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att komma tillbaka!

Sista dagarna här. Helt sjukt, vart tog tiden vägen?
Helgen har vart bra, vi har inte gjort nåt vettigt alls. Riktigt skönt. Spenderade ett par timmar igår och idag vid poolen på Tropic Inn, ett hotell ca 5 min från oss. Måste ju försöka bli lite solbränd innan vi åker hem. Vi använder ju nästan alltid långa byxor och kjolar, så har ju inte direkt fått mycket färg förutom i ansiktet som är konstant rosa. Mycket fint.

Har även fått en liten bula på min tå, och fick höra av killarna vi brukar köpa rolex från att det förmodligen är en parasit. KUL. Så sjukt äckligt. Ska gå till läkaren imorgon iallafall, så hoppas de kan ta bort den eller ge mig medicin. Känner inte riktigt för att ha något levande i min tå. Usch usch usch.

På torsdag förmiddag är jag hemma igen. Väldigt blandade känslor. Ska bli skönt att komma hem samtidigt som jag absolut inte vill åka härifrån. Känns som att det kommer bli mer av en kulturkrock att komma hem igen än det var att komma hit. Galet hur snabbt man anpassar sig, och hur snabbt det gick att betrakta Masaka och hotellet som hemma. Jag kommer definitivt att sakna tiden jag spenderat här, och alla människor jag träffat. Även om det inte blev riktigt vad jag hade väntat mig så ångrar jag inte en sekund att jag åkte hit, och jag hoppas verkligen att jag kommer tillbaka någon gång. Underbara Uganda. 

Med kvinnogruppen i Ssaza